nu snöar det igen...
Jag tror inte jag är kompatibel med det svenska klimatet, det knakar och smäller i hela mig när jag rör mig, jag som annars är lite frusen (ja, även på sommarn) är nu som en isbit som snabbt helt kyler ner den vänliga hand som skulle få för sig mästerstycket att försöka värma mig, men det värsta av allt är att jag tycker sinnet kyls ner och blir kallt och jag vill bara gå i ide.
Som tur är så är det januari och om vi inte är på väg med stormsteg in i nästa istid, så kan inte snön och kylan härska mer än i typ två-tre månader, sen måste den ge vika för våren och värmen! Hurra!
Just idag tittar jag på en grovplanering för vårterminen, särskilt mysiga våravslutningsaktiviteter, såsom sandslottsbygge på Svalnäs, vår egen riviera, och ett sommarläger för de äldre ungdomarna i våra grupper.
Sommarläger... att planera det tar mig tillbaka till läger vi gjort tidigare år och ljumma junikvällar, kanotpaddling, myggsurr, huggormsfobier, utedass, aska i köttfärssåsen, den inofficiella tävlingen om vem som badar först, (i en parantes kan nämnas att jag vann den sist gång vi hade läger, jag lyckades trilla ur kanoten när jag skulle putta ifrån på en ö och tog på så sätt hem den ärofyllda seger i tävlingen som inte finns) kondensdropparna på insidan av vindskyddet som stilla landar på min panna, kubb och innerligt skratt, och inte att förglömma, lägerbål... Ett minne från en hajk för några år sen är efter vandring i skog och mark, middag, utelekar, korvgrillning över öppen eld så skulle vi till slut ha lägerbål, då säger en trött nybörjarhajkare - Ånej, inte lägerbål, jag som är så mätt!
Ta fram ert allra finaste sommarminne och känn värmen, dofterna och ljuset!
Känn ... snart är vi där!
Vid tangenterna,
Linda
